Jag lyssnade på ett av superduktiga Anna Sparres podcastavsnitt nyligen, där det handlar om  de viktiga mineralerna i vår kropp. Anna intervjuade Morley Robbins, grundare av Magnesium Advocacy Group samt grundare av RCP – Root Cause Protocol.

De vanligaste labtesterna och även de diagnoser och rekommendationer den traditionella vården ger efter dessa tester, visar att de inte känner till – eller åtminstone inte arbetar med hänsyn till – en helhetsbild av hur kroppen jobbar.

Det handlar om hur mineraler ANVÄNDS inne i våra celler, inte om hur mycket av en viss mineral som finns i blodet. Även om mängden också kan vara bra att mäta, så behöver den sättas i sammanhang: hur använder kroppen denna mineral? Är den till nytta, gör den sin uppgift? Eller kommer den inte till sin rätt, blir den t.o. m. skadlig om kroppen inte kan hantera den på korrekt sätt?

Här visar det sig att om vi skrapar lite på ytan till vad som verkligen sker på cellnivå, att det som vi borde bry oss om egentligen är kroppens hanteringsprocesser. Och hur styrs de då?

Jo, den mesta hanteringen av ämnen i kroppen sker med hjälp av enzymer! Det är de som för det mesta styr vad som händer, om det händer tillräckligt mycket eller för lite, för mycket eller inte alls.

Enzymerna är som jästen i degen, för att låna ett symbolspråk som kunde likna Morley Robbins’.  Och dessa enzymer har sina egna ”behov”, av vad som måste finnas tillgängligt av näring och andra faktorer som t.ex. olika ph-värden på olika ställen i cellerna, för att de ska kunna göra sitt jobb, i det här fallet hantera mineraler på rätt sätt.

Exemplet med kroppens järnhantering är ganska invecklat men inte alls omöjligt att förstå. I denna video ger  Morley Robbins en introduktion i skillnaden mellan att mäta järnnivåer i blodet och kalla dem för en brist, mellan att förstå kroppens hantering av järn, och vilka andra mineraler denna hantering i sin tur involverar.

Youtube-klipp med Morely Robbins, grundare av RCP:

Hur många får inte höra att de har låga järnnivåer och behöver ta järntillskott? I princip alla gravida kvinnor. Många kvinnor i fertil ålder. Personer med sköldkörtelobalanser eller ”trötta” binjurar. Äldre personer som äter dåligt, tonåringar.

Hur ligger det till med bristen då, om t.ex. hemoglobin i blodet uppmätts och bedömts vara lågt? Ja, det kan förstås handla om en relativ brist. Men lösningen ligger (oftast) inte i att tillsätta mer järn, det kan göra saken värre faktiskt. Om man inte vet vad som pågår i cellernas energifabriker, mitokondrierna. Och på andra ställen som t.ex. på receptorerna – cellens dockningsstationer för näring,  på vägen dit.

Järnets upptag, transport och omsättning styrs av enzymer, bland dem ferrooxidas, FOX, och ferrochelatase. För att dessa enzymer ska kunna fungera, behövs biotillgängligt koppar.

Många steg på vägen är det, för att kroppen ska kunna använda sitt järn. Tas det inte omhand på rätt sätt blir det inte användbart och hamnar som ett toxiskt överskott i cellerna, och kan ställa till med en massa obehag. Varför blir det toxiskt? Jo, det är reaktivt på så sätt att det skapar oxidation och fria radikaler.

Jag ser fram emot att djupdyka riktigt i detta med biotillgängligt koppar, hanterbart järn och den näring våra celler är programmerade att ta emot för att kunna hantera våra mineraler och omsätta dem på rätt sätt.

Morley Robbins brukar på sitt kluriga sätt säga ”Do you think Mother Nature knows a thing or two?” Ja, det tror jag verkligen Hon gör. Vi får inte längre i oss den viktiga näring vi evolverat med som arten människa. Den näring som behövs för t.ex. mineralhantering i kroppen – vilken är grunden till allt, till vår energiproduktion och utan den sker ingenting i kroppen.

Och har vi för låg energiproduktion i våra mitokondrier (cellernas energifabriker) är det lätt att räkna ut att vi blir trötta…får lättare infektioner, blir inflammerade, överkänsliga, deprimerade.

Våra förfäder och förmödrar brukade äta sånt vi idag rynkar på näsan åt, slänger i skogen eller ger bort – i bästa fall åt djuren. Sen vår kost ändrades väsentligt har anemi-epidemin spritt sig över världen.

Det roliga – som jag ser det – är att samtidigt som vi lär oss att gå tillbaka till ett mer gammaldags sätt att äta vissa saker igen, blir det både mer etiskt och även miljömässigt hållbart. När vi tar vara på viktig näring och lär oss uppskatta den igen.

För dig som vill veta vad mikrobiom-medicinen kan bidra med, läs mer om GAPS-dieten här eller  läs boken Gut and Psychology syndrome av Dr. Natasha Campbell-Bride.

Enligt henne – och många näringsmedicinare världen över – ligger roten till de flesta symtom, sjukdomar, åkommor, fysiska som mentala, i en obalanserad tarmflora. Om tarmslemhinnan mist sin integritet släpper den igenom osmälta proteiner in i vårt blodomlopp, där de sätter igång immunförsvaret på olika vis, t.ex. autoimmuniteter.

Weston A. Price är en organisation som sprider information om traditionellt hälsosam kost rik på bakteriekulturer och naturligt förekommande A-, D-, K-vitamin bland annat.

Att laga en genomsläpplig tarm och återställa mikrobiomet är grunden för en varaktig läkning.

Programmet Kropp & själ sändes i radio idag, om s.k. Superfoods och Raw food. Jag hörde en del intelligenta kommentarer men också helt svammel – från en nutritionist på Läkemedelsverket. Helt riktigt påpekas att om man intar en enskild antioxidant kan den i sig fungera oxiderande om den inte balanseras ihop med andra anti-oxidanter.

Men helt felaktigt påpekas att de flesta inte har några näringsbrister, och att det i så fall kan mätas på vårdcentralen. Varför håller jag inte med?

Jo, jag – och de flesta närings- och funktionsmedicinare gör en helt annan analys av detta. En tredjedel av befolkningen drabbas av cancer någon gång i livet. Hur många medicinerar mot högt blodtryck, diagnosticeras med depression, s.k. uppmärksamhetsstörningar, låg eller hög ämnesomsättning, utmattning, allergier, inflammationer, höga blodfetter, får stroke, hjärtinfarkt, diabetes? Ja, alla som läser detta har väl minst en anhörig med detta, eller är själv drabbad.

Vad har nu näring med detta att göra? Skillnaden mellan funktions-/näringsmedicin och skolmedicinen (som den i stort praktiseras i vårt land på våra allmänna vårdinrättningar) är att näringsmedicinen går ut på att se hur man med näring kan dämpa inflammation, påverka ämnesomsättningen (upp eller ned), sänka blodfetter och blodtryck, minska oxidativa processer och på så vis stärka kroppens egna processer i organen för t.ex. hormonbalans och utrensning av giftiga ämnen.

Hur man avgör om det finns en näringsbrist eller inte beror på dels hur man gör analysen men också hur man tolkar den, vad man jämför med. Referensintervallen på allmänna lab är hämtade från ett genomsnitt av befolkningen, sjuka som friska…och har ofta väldigt breda spann. Hamnar man i nedre eller övre kanten av referensvärdet är man ändå ”frisk” och ”har inga brister” enligt gängse tolkning. Men tittar man på cellnivå, eller hur MÅR patienten, är sanningen kanske en annan.

Funktionsmedicinska tester mäter näring (eller toxicitet) i blod och vävnader på ett adekvat sätt. Analyserar man t.ex. förekomsten av en mineral (toxisk eller näring) i plasma eller serum, får man veta hur mycket av det som cirkulerar i blodet. Men det säger ingenting om hur mycket av detta som tas upp i cellerna och därmed blir tillgängligt för oss, dvs. om vi kan utnyttja det. Ett mer adekvat sätt att mäta just mineraler är att titta hur mycket som finns i de röda blodkropparna. Då får man ofta ett helt annat värde. Ett annat exempel är att det finns genetiska variationer när det gäller omsättningen av en del viktiga vitaminer. I de fallen kan man inte tillgodogöra sig de formerna som finns i maten, utan behöver tillskott med de aktiva formerna, som kroppen vid dessa genvarianter inte kan skapa själv. Detta är ett exempel på hur funktionsmedicinen jobbar, man går ned på cellnivå för att se vad som används och utnyttjas. Detta missar ofta den vanliga vården när det gäller s.k. kroniska sjukdomar.

I programmet Kropp & Själ talades det också om att i en del mat ökas den antioxidanta kapaciteten (tillgängligt upptag) när den tillagas, som t.ex. med morötter.

Som jag ser det mår de flesta av oss bäst av en kombination av rå, vild, fermenterad och tillagad mat. Är matsmältningen perfekt, man har inga ämnesomsättningsproblem, inga inflammationer, infektioner, parasiter eller bakterier, dricker giftfritt vatten, sover perfekt, är inte stressad eller har ångest, bor där det inte finns några utsläpp, har inte eller aldrig haft amalgam eller rotfyllningar i munnen, aldrig tagit några vaccinationer, man äter ekologiskt enligt kombinationen ovan så kanske man inte behöver några kosttillskott! (Undantag skulle jag säga är supplementering med D-vitamin under vinterhalvåret på våra breddgrader, om man inte äter tillräckligt med säl- eller torsklever, alternativt mängder med koncentrerade alger och solbelyst svamp varje vecka).

Vid en del åkommor kan man dock få bäst läkning med att under en period inta enbart tillagad mat. Vid andra är det tvärtom. Behovet ändras med i vilken process av läkning man befinner sig på, vilken ämnesomsättning man har, hur matsmältningen fungerar och flera andra faktorer.

Här kan en funktionsmedicinsk plan för läkningsprocessen vara till god hjälp.

Källor:

http://ghr.nlm.nih.gov/gene/MTHFR – Genvariant för folat- och B12omsättning

http://www.omim.org/entry/607093 – Om MTHFR-genen

http://warddeanmd.com/intracellular-calcium-and-magnesium-levels-age-related-changes-and-relationship-to-hypertension-and-diabetes/ – Studie som visar att näringen i cellerna kan variera trots att serumvärden är desamma

http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/22593590 – Alternativ medicinering vid underfunktion på sköldkörteln ger resultat

http://www.lakartidningen.se/OldWebArticlePdf/6/6279/LKT0711s853_857.pdf – ”D-vitaminbrist kanske vanligare än vi trott.” Mats Humles artikel i Läkartidningen

Årets julklapp utnämnd av Handelns utredningsinstitut

Hälsotrenden verkar inte längre vara en trend, utan mycket tyder på att alltfler gör hälsosamma val i sin vardag.

Min tanke går till alla dem som redan har förbättrat sin hälsa genom att införa gröna mixade drinkar, grönsaks- eller fruktjuicer i sin diet och till dem som kommer att upptäcka hälsofördelarna med detta fantastiska kökshjälpmedel!

Lekande lätt förvandlas tunga rotfrukter, kålsorter och frukter till en frisk och god dryck i din juiceapparat.

Det som råsaftcentrifugen åstadkommer går inte att jämföra med en färdigköpt paketerad juice, varken smaken eller näringsinnehållet.

Det finns många studier som visar på hälsofördelarna med att inta de fytokemikalier som finns i grönsaker, rotfrukter och frukter i rå form.

Mitt tips är att använda ekologiskt närodlade frukter och grönsaker  till din juice så långt det går.

En frisk människa ska såklart inte sluta äta och tugga sina grönsaker och annan mat, men vi kan öka intaget av de fytoämnen vi så väl behöver genom att juica grönsaker. Är man sjuk eller har svårt att äta är råsaftcentrifugerad grönsaksjuice  ett mycket värdefullt tillskott till dieten, tillsammans med andra näringspreparat.

För de barn som annars inte får i sig mycket grönt eller ”vägrar” grönsaker, kan juicning av grönsaker vara ett sätt för dem att få i sig en bra mängd.

Jag kan inte låta bli att inspireras av t.ex. denna unge man, som återfunnit sin hälsa genom att bl. a. att juica grönsaker:

http://www.chrisbeatcancer.com/the-truth-about-juicing-and-which-juicer-is-best/

Inspireras du också! Det är roligt att experimentera och blanda olika grönsaker, gröna blad, frukter, kryddor, rotfrukter, hitta favoriter och se hur pigg man kan bli….