Calendula vulgaris.

Inom läkeörttraditionen används ringblomma för sina lenande och läkande egenskaper, främst på sår och för trasiga slemhinnor. Ringblomma är milt men samtidigt effektivt och kan användas både ut- och invärtes. Arten tillhör korgblommiga växter som man kan vara allergisk emot.

Kuriosa: i många kulturer, t.ex. i den mexikanska används ringblommeblad ceremoniellt i kransar och andra dekorationer.

Verksam del av växten: blomblad. I ringblomma finns bl.a. färgrika flavonoider, eteroljor och terpenoider. Blommorna är lätta att odla själv, vackra och nyttiga att ha i en sallad och passar att strö färska över tillagad mat. De frösår sig själv, lämnar du några fröståndare kommer de ofta upp året därpå.

Användning: ”magkatarr”, irriterade och såriga slemhinnor i mage och tarm, infektioner i andra slemhinnor såsom t.ex. i underliv eller urinvägar – kombineras då utmärkt med Läkemalva.  Man kan göra läkande sittbad eller ångbad med ringblomma för att lindra underlivsirritationer. I te eller extrakt av ringblomma finns bakterie-, svamp- och virusbekämpande ämnen.

Extrakt av ringblomma i en salva lindrar hudåkommor som utslag och eksem, även infekterade. Ingår i många salvor för babyvård.